17-18 Oceania Lång (15-04-2017)

Bland de svåraste tävlingarna jag sprungit på länge. Skogen var väldigt varierad. Fram till K6 ren botten med mängder av småruggar av högt vasst gräs som försämrade sikten och gjorde att det var svårt att hålla riktningen. Kring K6 och K7 ren barrskog med mycket bra sikt. Till höger om vägen vid K8-K12 var området mycket finskuret (nästan som bombkratrar) med vegetation av kryptallar som i fjällen. Området hade troligen också varit brandhärjat, då en hel del av träden var svarta. Svårt att forscera. Området på slutet var mer öppet med rejäla höjder, där det verkligen var fem meter mellan kurvorna trots att det inte ser så kuperat ut på kartan.
Började lungt och fick in ett fint flyt i början och plockade en efter en av de supersvåra kontrollerna. Lite ovant med skala 10000, men jag höll hårt i dosan och stegade. Framme vid K5 såg jag den lilla ravnen nerifrån, men ingen kontroll. Låg här tydligen trea. Fortsatte lite längre fram och hittane en liten annan ravin som jag klättrade upp utmed. Ingen kontroll där heller. Backade och såg då kontrollen uppifrån nere i skrevan. Bommen blev närmare tre minuter. Rullade vidare och tänkte att idag kommer även andra att bomma. Gled ner lite för mycket och fick klättra upp till K6. Ytterligare en minut. Nu började orken tryta. Oerhört svårt område efter vägen. Tog det mycket lugnt, men ändå blev det minutmissar både på K10 och K13. På väg mot K15 korsade jag sänkan och följde höjdkammen. Kollade dåligt kompassen och vred tydligen in utmed höjden till höger. Sedan stämde inget. Stora höjder som jag inte hittade på kartan och snart var riktningen också helt fel. Till slut hittade jag i alla fall en brunn och läste in mig efter sex minuters irrande. Troligen en trötthetsbom. Räknar jag bort bommarna hade jag nästan 15 min per km. Blir det så här på VM har jag inget i A-final att göra.