Välkommen till Claes Nideborns digitala kartarkiv

I år kändes inte blåbärsriset lika högt, men med lite knöligt i botten och inga stigar blev det jobbigt ändå.
7500-kartorna var slut vid starten, så det blev att springa på 5000, trots att det verkligen inte behövts större skala här. Tycker att inte att försöken med dubbel kartskala på C-banan slagit väl ut. Många kommer inte ihåg vad de beställt och andra blir drabbade och störda innan start. Borde räcka med att bara erbjuda 5000 då kartan verkligen är svårläst i 7500.
Kartan vi använt tidigare är gammal och grovt rekad, men stämmer i grunden mycket väl. Bommade en minut på 7an som lågt mycket långt ner. Verklig 5m ekv med många avsatser emellan.

11 plusgrader, lite sol, men rejält blåsigt. Men det märktes knappt inte väl inne i skogen.
Idag var hela gänget för första gången sedan SM-tävlingarna i september ute i Björksund och testade den västra delen av SM-kartan. Så här långt västwerut nådde inte SM-banorna, men området är i helt klass med SM-området. Ja kanske ändå bättre. Detaljskurna höjdpartier varvade med lättlöpta flacka berghällar. Dåremellan många djurstigar som gör framkomligheten mer än god. Jag var helt lyrisk och bara njöt. Orientering när den är som bäst
Här ska vi arrangera veterantävling den 12 augusti och har du tillfälle att delta lovar jag att du inte blir besviken. Jag sprang på 7500, men några fick testa 5000, vilket säkert inte är någon nackdel för oss äldre.

Femton plusgrader och havmulet. Reviderad karta från 90-talet. Fin terräng med berghällar och högstammig barrskog. Lågt blåbärsris som inte störde.
Inga bommar.

Drygt 10 plusgrader och lite sol. Jag har inte sprungit på Djurgården på 40 år, så det var kul att komma tillbaka. Ganska öppen och lätt bana och möjlighet att ligga på för de som orkade.
Läste kurvbilden fel in till första. Kontrollen skulle ju ligga vid en sten så jag sprang bort till vänster och kollade en annan kontroll innan jag fattade. Hade ringen öppnats mer eller om hjälpkurvan inte dragits ända fram till stenen hade jag troligen inte fattat fel. Hur som helst. Inte kul med 1½ min bom redan på första. Undantaget vägvalet till sista rullade det på hyfsat sedan. Det var där inte snabbare att gena över höjden.

Strålande sol, men fortfarande ingen riktig värme.
Jag har aldrig trivts med kartan här i Vilsta, men om man betänker att kartan ritades på 80-talet och sedan dess bara finjusterats förstår jag att allt inte ligger exakt där kartan visar. Terrängen är för bra här för att inte satsa på en total nyritning. En kontroll ströks då man sett älg med kalv i närheten.
Många småmissar.

Kylig morgon, men fint löpväder. Våren har stannat upp. Startade först för att hinna in till Kullbergska i Katrineholm för årskoll av pacemakern.
Inte min terräng och bana idag, både lite pinnigt och bökigt, men kanske är det bra att man får en sådan här övning ibland för att förstå hur bortskämda med fin terräng vi är i östra Sörmland.
Vid 3an läste jag från femman, passerade några meter från fyran, men var inställd på en punkthöjd längre fram. Borde reagerat att kartan stämde så dåligt. Efter närmare fyra minuter hade jag fattat misstaget och kunde stämpla. Resten blev omotiverad lunk. Jag hann in till sjukhuset och apparaten var OK. Batteriet ska räcka 7 år till.

17-18C och lite sommarkänsla. De flesta i klubben sprang i Mölnbo, men Marsha och jag drog ner till Linköping. Bra val. Säkert över 2500 deltagare.
Finlir i början, men sedan öppen lättlöpt skog. Slarvade med kompassen i den ganska öppna terrängen. Småbommar på 7an och 8an på totalt minuten.

Vårvärme och behaglig temp för träning. Nya gallringar. En hel del vindfälle och pinnigt, men bitvis (tex 6-7) bättre än bra.

Kyligt på morgonen, men vårvädret fortsätter.
Det är inte vanligt idag att vi äldre får en riktigt bra långsträcka, men först några kontroller att knäcka.
Borde rundat höger ända ut till körvägen för att slippa tuffa klättringen uppför branterna mot tvåan. Hade jag valt att gå höger om hygget till trean hade jag sluppit passera ett omarkerat vindfälle upp mot tredje kontrollen. Nu blev jag både trött och förbannad (förlåt försenad) och lade mycket fokus på detta, Men också hur jag skulle tackla långsträckan. Rundade höjderna och såg ett par yngra löpare som dök ner bakom en punkthöjd och stämplade. Det gjorde jag också utan att kolla kodsiffran på fyran. Nu blev det felstämplat. Men så kan det gå när focus är på annat ställe. Synd när både långsträckan och kontrollerna därefter satt där de skulle. Att man är långt, långt efter "Nilavaara" är en annan sak.

Vårvädret fortsätter. En kall nordanvind kylde på morgonen.
Var nog lite överladdad. Det här var ju sådan terräng jag gillar. Redan in mot tvåan såg jag ryggen på Svärd som startat två före, men hade redan tagit tvåan och gjorde en sväng på väg mot trean.Jag vände efter en stund och mötte Wiklund som startat två efter. När jag stämplar vid tvåan kommer även Sävenros som startat fyra efter och då var det svårt att tända till igen.
Vid nian tolkade jag en sänka på kartan som en höjd (kontrollringen dåligt klippt) och här försvann ytterligare nästan två minuter. Okoncentrerad och utan fart på slutet blev det ytterligare en minut på enkla sista. Det var inte min dag idag

Kylig morgon, men nu tror jag våren kommit för att stanna. Skira ljusgröna musöron på björkarna.
Kartan kunde varit bättre. Terrängen likaså. Bitvis stening och mycket pinnigt efter nygallring. Nästan alla missade en halvminut på etten där stigkröken inte låg rätt. Likaså stigarna bort mot tvåan. Fick i alla fall alla kontroller utan nämnbara bommar. Vi hade i alla fall tur med vädret.

Fortfarande ruggigt aprilväder. Supertröja och golfhandskar. Fick inte stigen till åttan och tappade halvminuten. Annars utan misstag.

Forsatt skitväder. Bara 6 plusgrader och duggregnet hängande i luften. Inte lika tfft som igår. Lättlöpt terräng. Inga bommar.

Ruggigt aprilväder med bara 7C och tidvis lätt regn.
Tråkig inledning. Sedan jobbigt - backe upp och backe ner. Inga kontrollmissar. Trea men 8 min efter Gert Lundkvist.

Gråmulet, lätt dimma och 9 plusgrader.
Kul att få testa sydöstra delen på kartan där jag inte sprungit förr. Lite för gulbrun färg på kurvorna för att passa mig. Har fått mörkare brunt från samma fil tidigare. Ett par småmisar längst i söder där jag tolkade kurvorna fel och sedan tappade riktningsfokus.

Efter ytterligare en kall natt ett strålande vårväder. Fläckvis fin sörmlandsterräng, ibland lite för mycket sten, både stora och små. Liten krok i ringen vid femman, där jag inte fick ihop kurvbilden, kostade knappa minuten. Svårläst i ringen inne i grönområdet vid sexan. Där var ett groptecken inte en höjd som många tolkat. Hjälpte inte att jag valt skala 5000, vilket inte behövts i övrigt.
Lite bättre fart på benen idag. Kanske för att jag öppnade lungt och gick sakta uppför berget till första.

Söndagsträning på äldre karta. Sprang före och snitslade. Knaåpp minut på 6an. Nytt stort hygge kring siffran 12 mot SO.
Fin till mycket fin terräng och härligt vårväder. Var betydligt mer pigg i benen idag.

Våren på väg tillbaka men lite kall blåst från norr. Solsken.
Tuff öppning rakt uppför. Tvekande in till andra och vände lite. Då jag fått den kom Håkan G (2 min) och fick min utgång. Var så god. Vid fyran var han ikapp och vi båda bommade en minut. Blev stressigt. Han rundade till sexan men bommade. Var ikapp vid åttan och rann sedan ifrån på stigen.
Riktigt trött i benen och gick "på rött" redan drån första. Ingen bra dag. Trots att vädret, kartan och banan var perfekt.

Härligt vårväder.
Första gången öster om Sågarsvedet. Detaljrikt område. Valde 5000, men kartan var tydlig så det hade kanske funkat bra även i 7500. Minutbommar på fyran och nian, annars rullade det på hyfsat.

På väg hem från Brännö fick vi med hela familjen på riktig vårtävling NV Lerum. Inga kontrollmissar. Kall nordanvind krävde vinterjackan.

Hälsar på barn och barnbarn på Brännö. Första gången i Ruddalen. Hade lite svårt att sortera ut stigar och branter på rad i början. Var lite borta innan tvåan. Några småbommar på totalt max två minuter, men fick däng av carl-Henry med nästan 12. Tappade kanske lite på flera microvägval när det var lite bökigt.

Dags för final i den lilla bergsbyn Savelli. Knappt tio plusgrader och ett strilande regn. Vattnet forsade ner i gränderna på sluttningen.
Innan tävlingen hölls en kort minnesceremoni för byns stolthet, sångaren Nick Marfredi, som gick bort förra sommaren. En av mina bästa vänner, som med sina egenproducerade sånger med orienteringstexter satt färg på alla de MOC Tourer, som arrangerats. Nick, som jag bodde hos när jag 2016 ritade kartan som nu skulle användas för andra gången.
Kanske är detta det mest svårorienterade område som karterats. Tappar man fokus och tumgreppet är man snart borta och tappar micket tid att hitta tillbaka in på banan igen.
Efter en i stort sett helt bomfri vecka lyckade jag som mågna andra idag att bomma rejält. På väg mot sjuan läste jag lite fel och irrade sedan nästan sex minuter innan jag till slut hittade kontrollen. Skämmigt tyckte en del, då jag ritat kartan, men jag lovar att inne i gränderna är lokalkännedomen noll.
Årets MOC Tour är nu slut och vi vänder hemåt efter en för mig riktig nostalgitripp.

Fem mil norr om Crotone i Calabrien ligger den lilla starkt kuperade staden San Giovanni i Fiore. Vädret är fortfarande lite kyligare med knappa 10 plusgrader. I den äldsta delen av staden gick nästa etapp. Inte lika starkt kuperad som övriga delar av staden, men med smala gränder och en utmanande karta.
Notera speciellt det vägvinnande vänstervägvalet till åttan där det straffar sig att inte börja rakt på.

Efter tiotalet bussmil söderut landade vi i den lilla byn Caritate några mil nordost om Crotone, där vi skaulle övernatta de kommande nätterna. Hela Tourgänget ställdes upp på torget för att med germensam start genomföra nästa etapp. Sexton kontroller skulle plocka i valfri ordning. Tidvis lite regn från ovan och knappt 10 plusgrader.
Jag tog kanske inte helt oprimalt vägval, men hamnade ändå på övre halvan i listan, Kul och omväxlande tävlingsform.

I natt regnade det och när vi åkte vi till tävlingen var det en kraftig dimma. Inte den stålande sol vi haft tidigare i veckan eller som det varit de tre gånger jag tidigare varit i Matera.
För 13 år sedan var jag själv där och ritade den karta som till stor del fortfarande är aktuell och används.
När vi kom till arenan hade arrangören ställt in tävlingen. Helt rätt. De många trapporna och gatorna av kalksten var snorhala av regnet och riktigt farliga att springa på. Nu fick vi ut kartorna och ta oss runt banan på egen hand utan tidtagning. Inte den avslutning av tredagarstävlingen vi önskat, men ändå chansen att än en gång få uppleva de svåra vägvalsproblem som Matera erbjuder. Pris och medalj utdelades efter sammanlagd tid på de första två etapperna.

Vårvädret fortsätter, men en regnfront närmar sig. Arrangörstabbe - kartan tryckt i 4000 i stället för 3000, så det blev att plocka fram förstoringsglaset i varje kartläsning. Det tog lite extra tid och blev lite dåligt flyt, men funkade hyfsat ändå. Inga bommar idag heller och jag leder nu mästerskapet med nästan 10 min inför morgondagens final.

Första etappen i mästerskapet. Fortfarande härligt vårväder med flödande sol. Totalt närmare 400 deltagare med flera av världseliten i huvudklasserna. Betydligt tuffare och svårare än gårdagens prolog på en helt ny karta.
Klar seger i 75-klassen efter ett prickfritt lopp, men motståndet kunde varit betydligt bättre.

MOC Tour och Championship i södra Italien är igång.
Touren inleddes i år med ett par dagar med vandring i härligt vårväder på Capri och i Amalfi söder om Neapel. Sol och 17-18C. Den första dagen en riktigt tuff klättring med en stigning över 600 höjdmeter. Den andra behagligare.
Första etappen i MOC Touren skulle avgjorts i Eboli några mil söderut, men flyttades i sista stund till Bernalda, inte långt från de tre etapperna i Championchip. En ganska tråkig etapp med raka gator och liten höjdskillnad, men bra för att få fart på de tröga benen efter klättringen.
Två kontroller ströks på grund av omfattande gatuarbete. Inga misstag.

Några plusgrader efter kall natt. Några snöfläckar kvar i skogen efter"bakslaget" i veckan.
Sista träningspasset innan Italienresan.

Burr. Vinterkylan är tillbaka. Någon plusgrad med bitande nordanvind.
Bitvis fin terräng, men på många ställen både stenigt och sly. Tårarna rann av kylan och kroppen var stel. Inget bra träningspass.

Våren är här, kanske bara tillfälligt, men härlig vårsol och över 16 plusgrader känns skönt så här i början av mars. Det blev träningsrunda, kaffe och semla på balkongen, gösmiddag och Mello (utan popcorn) med NOK-vännerna Göran o Mona.
Terrängen fortfarande mycket bra första halvan, men mycket gallringsspår på slutet.

Idag 11 plusgrader, mulet och blåsigt. En min bom på flugskiten vid 4an. Måste gått förbi inom tre meter innan jag klättrade upp på åsen och fick vända ner igen. Trött på slutet som vanligt.

Vårvärmen på gång. Närmare 10 plusgrader, lite sol men blåsigt.
Kul träning i för mig helt ny terräng. Tungt i blåbärsriset.
Läste av fel när jag bytte stig på väg till fyran och sprang för långt på stigen. Vände och fick knölig ingång. 2 min, men i övrigt bra flyt. Trött på slutet.

Solsken och 10 plusgrader.
Rolig medeldistans. En halvminut bom på femman och nästan två minuter på svåra näst sista. Halvminuten efter finnen jag slog med fem minuter igår, så det blev seger sammanlagt i den tunna 75-klassen. Marsha fem min efter mig idag. Nu drar vi hemåt till kylan.

Bättre väder idag, men bara 10 plusgrader. Gick bra utom till sexan. Borde gått höger om inhägnaden eller hålla 25m avstånd till vänster om staketet. Nästan omöjligt att följa staketet. Buskage och stenblock om vartannat Betydligt mer än vad kartan visar. Tappade närmare tre minuter och blev dessutom riktigt trött. Klarade ändå etappvinst, men det är riktigt klent motståndet i H75. Fick spö av Marsha som hade samma bana med två minuter.

Efter en avstickare till vinstaden Toro i nordvästra Spanien är vi nu på plats i Aguiar de Beira ca 15 mil SO om Porto.
ABOM inleddes i år med en prolog för att känna lite på karta och terräng. Det var öppna klasser och vi valde båda en kort bana av lättare svårighet, då det inte räknades i sammandraget.
Jag har tävlat i närheten tidigare och på just denna karta kördes juniorVM för tre år sedan. Av mina minnen sedan tidigare hade jag stora förväntningar, men mycket av detta grusades av ogästvänligt väder. 10 plusgrader och lite duggregn före start hade väl funkat, men lagom till att jag passerar startpunkten blev det ett riktigt skyfall. Nästan omöjligt att läsa kartan och inte lättare att få till riktningarna.
Det blev rejäla bommar på trean och sexan. Nästan genant när banan var så enkel. Vi blev både kalla och dyblöta, men nu är i nyduschade och och der fram mot morgondagens långdistans.

Efter en avstickare till spanskaToro, med fokus på vila och vin, fortsätter vi här i nordvästra Portugal vår tidiga vårturné med ABOM-25. Tre tävlingar i häftig natur med stora stenblock och vida berghällar. 2022 arrangerades i samma område junior-VM. Här visas kartan från -22.
I år har tävlingen samlat drygt 900 deltagare.

Samma väder, kanske någon grad kallare.
Jaktstart. Gick ut som 6a nästan en halvtimme efter tätgubbarna. De tre bästa bara drog ifrån, men trots en fyraminutersbom på näst sista kunde jag avancera till 4a.
Lite knöligare idag med mindre sikt ock många stenar att kliva över. Det gjorde det lite svårare tekniskt och gynnade inte de löpstarka finnarna.

Här summerar jag mina intryck från årets MOM. Slutet på första etappen var i särklass med fantastisk lättsprungen terräng på en karta med destinkta föremål. Landar högt på min tiobästa i världen. Början första etappen var OK med en rejäl långsträcka.
Dag två tycker jag inte kartritaren fångat det som var utmärkande i terrängen och en vidrig klättring upp till sista. Sprinten var väl OK, men inte mycket mer. Sista etappen var för svår, både tekniskt och löpmässigt. Många bommade mer än vanligt.
Nu väntar ett par dagars vila med fokus på vin och återhämtning i vinstaden Toro innan vi drar väster ut och ytterligare några tävlingar i norra Portugal.

Vädret håller i sig. En ganska enkel sprintbana, där min fart inte är tillräcklig för att placera sig. I denna typ av stadsbild är det svårt att göra det svårare. Från min sida helt utan misstag.

Kall morgon som igår, men idag värmde solen ännu mer.
Det var inte lika kul idag. Inte så mycket för att det bitvis låg lite torra grenar och lite stenskravel på marken, så jag fick tänka även på fötterna för att inte snubbla.
Nej, många med mig tyckte kartan var flummig och svår att tyda. Inte minst det gula och halvgula på kartan. Kurvbilden var svag och de klara små höjdpartier som fanns var inte framträdande på kartan. Dessutom var det lite kurragömma inne i ringen, där det var nästan omöjligt att skilja på vad som var branter, stenar eller stensamlingar.
Det blev därför rejäla bommar. 3 min på trean och 2 min på nian. Inte nog med det. Orken är i botten och uppför till de sista kontrollerna hade jag knappt styrfart gående. Tur att det är långt till vårsäsongen hemma.

Första etappen i MOM avklarad. Efter en kall natt med lite frost på bilrutan steg temperaturen rejält. När jag startade strax före 12 värmde solen och när vi gick till bilen efter tävlingen hade vi 17C.
Jag blir nästan lyrisk när jag kommer ut i sådan här terräng. Ren botten av gräs eller mossa, lite små ginstbuskar på en del ställen och mängder av större stenblock, berghällar och branter att hålla reda på. Passar mig som handsken. Synd bara att konditionen inte är bättre. Det blev en hel del gång i uppförsbackarna. Slut blev jag, men kul är det ändå.
Blev 6a av 18 startande. En bra bit efter en fransman och några snabba finnar.
Undantaget långsträckan, där jag borde vänt och sprungit vägen runt gick orienteringen bra. Drog mig för långt till vänster, såg målet och fick korrigera. Inga kontrollbommar.

I år startar vi OL-säsongen med Maximum O-Meeting. Fyra tävlingar i fantastisk terräng på spanska höglandet ca 9 mil väster om Madrid.
Förra året blev tävlingen med över 2000 deltagare framröstad till årets bana i hela världen. I år är vi 1400 deltagare på plats.
Marsha och jag flyger till Madrid, reser själva i hyrbil och bor under dessa tävlingar i en stuga på landet vid röda ringen.

Någon minusgrad och rimfrost på träd och buskar. Kändes mycket segt till en början och inte alls som jag hoppats på. Orienteringen går i alla fall hyfsat.

Någon minusgrad och gråmulet. Terrängkoll med Marsha som vanligt hamnade utanför kartan.
Intressant område bara halvmilen hemifrån. Undantaget slutet av sträckan till sexan högstammig blandskog med löpvänlig botten i bansträckningen. Klart ritbart. Aktuellt område ungefär ett A4 i 7500. Kan kanske bli ett område för veterantävling om några år.

Någon minusgrad efter en kall och klar natt. Även idag sprang vi på kontrollerna till kommande zonträning. Slarvade med att läsa angivelserna och snurrade lite i ringen. Vid 6an och 7an t o m tvåminutersbommar.

Nollan och lite pudersnö på marken. Idag provsprang vi på kontroller som ska användas vid Zonträning kommande helg. Många nya kontroller och sträckningar.
Kände lite i halsen igår och tog det därför extra kugnt. Känns bra efteråt. Får se om det kommer en reaktion.

Någon plusgrad och mulet. Kartträning med Marsha. Terrängen här betydligt trevligare här än norr ut från Stavdal. I sydöstra reservatet dock betydligt fler fallna träd än då jag ritade området. Nytt hygge söder därom.

Tre plusgrader, grådisigt och stundvis några smådroppar i luften, men helt barmark. Fortfarande stel av ryggontet och kraftig känning av polynevropati i fötterna, men det känns ändå bättre än förra veckan.

Årets första träning på karta. Traditionell "Bosse-bana" i lågt tempo. Snön vi haft sedan nyårsafton har i stort smält undan.
Med isiga stigar, lite ont i ryggen och känningar av stressfrakturen i vänster fot borde man kanske låtit bli, men det är svårt att inte försöka komma igång igen, då vår OL-säsong drar igång om bara fyra veckor med MOM väster om Madrid och ABOM i norra Portugal.
Vid fikat blev det tårta när vi firade av vår äldsta klubbmedlem Gösta som fyller 100 i morgon. Han är fortfarande vitalare än många som är betydligt yngre. Imponerande.