18-02 MOC Tour 2 TIC BCN (del 1) (2018-02-17)

Ledbruten efter premiärracet i går kändes det tungt att ge sig på dagens bana på totalt dryga 5½ km med totalt 225 m stigning.
Konstaterade snart mer än i går att löpningen utför, inte minst i trappor, smärtar hemskt i knäet. Att konditionen heller inte är vad den borde märktes också på slutet, då jag blev riktigt trött.
Vi inledde på en detaljrik och lite svårläst sprintkarta i skala 5000. Inte blev det bättre av att banpåtrycket var uselt. Många hade liksom jag svårt att hitta startpunkten och komma igång. När man väl passat ihop terräng och karta var det en riktigt rolig sprintbana. Några små vägvalsmissar men inga kontrollbommar innan k11, som jag inte hittade alls.
I stället hittade jag ett stakethörn 25 m norr om kontrollen, som man såg redan när man gick uppför trappan och därför lockades många att klättra upp till den. De flesta andra kollade kodsiffran och justerade medan jag nöjde mig att konstatera att skärmtaket inte fanns och stämplade. Där låg lite bråte så kanske de tagit bort taket tänkte jag med mjölksyra upp till öronen. Inte reflekterade jag heller att jag stämplat fel när jag passerade min rätta kontroll på väg mot nästa. Jag tillägnar felstämplingen mitt trötthetskonto.
Mellan kontroll 12 och 13 passerade vi en trafikerad gata, där man tagi bort tidtagningen. Vi passade då på att vända på kartan och hittade där den andra delen av banan. Här var kontrollringarna och linjerna ändå mindre och kartan i 7500 kändes nästan som en detaljrik 15000-del. Inga bommat men med knappt styrfart vore det väl skit annars.
Med mina 70 minuter var jag hela 17 minuter efter infödd segrare. Arne Johansson och Bråsjö hade dryga timmen. Uffe hade två minuter bättre än jag medan Per-Erik var fyra efter, men han hade ju stämplat rätt. Marsha hade också samma bana och hade slagit mig med 11 sekunder om jag hittat 11an.