24-74 MOL Trosabygden (2024-10-22)

10 plusgrader och gråmulet. Idag skulle det bli en av de roligare veterantävlingarna för i år, i årets lång-SMterräng, men det sket sig helt.
Hade mycket tinnitus och yrsel före start och vimsade sedan till det under nästan hela banan.
Det började redan till första, då jag skulle ta av stigen rakt fram i stigkröken. Märkte ingen markant krök så det blev att ta det längre vägvalet runt, men det var ju inte så farligt. Flöt på bra till tvåan och trean och slulle bara snedda utför sluttningen ner mot det helgula ytorna på kartan. När jag inte såg några öppna ytor i terrängen trodde jag att jag redan hamnat en nivå ner och var på strecket. Fortsatte därför på samma nivå. Inget stämde. Till slut såg jag kraftleningen på avstånd och vände tillbala utan att ha full koll på kartbilden. Hittade till slut min femma och fick vända tillbaka för att hämta fyran.
Väl åter vid femman måste jag vänt kartan upp och ner och läst kartan mellan 4an och 3an. Jag hamnade än en gång uppe vid kraftledningen och fick en vid högerbåge innan jag kom på rätt kurs igen.
Vid sjuan läste jag kartan mellan 8an och 9an. Sprang mot sydost och hamnade där jag tidigare passerat på väg mot sexan. Snacka om snurrighet. Det blev en högerbåge igen innan jag hittade åttan.
Vet inte om jag var påverkad av yrseln, men så här snurrig var det länge sedan jag var. Terrängen var fin, banan bra och kanske även kartan, även om jag tycker att man redovisat allt för mycket gula ytor på kartan. Enligt min mening behöver det inte vara gult på kartan bara för att det saknas träd på en liten yta i skogen. Nej här har kartritningen i min mening gått för långt. Det är ju också så att alla raster och färgade ytor tar bort läsbarheten av de detaljer (främst kurvorna) som är inunder. Tunna höjdkurvor i gulbrunt är heller inte vad vi synsvaga behöver.